Vad gör Ylle i Mumbai?

Nu har jag varit duktig, fast kanske lite dum. Jag har ju skrivit om utställningen jag jobbar med, och nu börjar det närma sig. Det närmar sig också hemresa och examination på hela projektet Mumbai när vi kommer hem. Och plötsligt började utställningen dra åt ett håll jag inte ville. Då ställde jag mig upp och sa att jag ville göra utställningen själv, för det behöver jag. Jag behöver kunna peka på den och säga att det här har jag gjort. Det knske jag har skrivit innan?

I alla fall innebär det nu att utställningen är min egen, och att jag måste reda ut det här själv, och det är inte lång tid kvar. Såklart får jag hjälp av många klasskamrater, de är ju deras projekt jag vill ställa ut och visa upp, men ansvaret är mitt, och nu är jag vid en point of no return. Så det blir en stressig sista tid i Mumbai, och kanske skulle jag helst vilja vara hemma redan för det är inte lätt att arbeta på sådan här distans.

Men det känns ändå bra att ha tagit tag i det här. Tobbe sa för ett par dagar sedan att det syns att jag brinner för projektet, och det kändes så bra, för det är precis det jag har letat efter. Något jag brinner för, eller förmågan att brinna. Är det såhär det känns?