Vad gör Ylle i Mumbai?

Jag har varit nara nepal nu, i teorin i nepal, men pa vag fran varanasi till gransstationen sonauli blev min vaska stulen fran bussen. Allt ar borta, pass, planbok, telefon, glasogon… Allt jag packade som handbagage just for att det inte skulle bli stulet, och dessutom jannicas pass som lag i min vaska bara en liten stund. Sa in i nepal kom jag aldrig. Istallet har dagen spenderats med att polisanmala pa sonaulis lilla lilla landsortspolisstation. Poliserna gillade oss nog och matade oss med kakor och papaya som de plockade i tradgarden. Och ville saklart veta om vi var gifta och hade barn i Sverige.

Efter att polisanmalan var klar fixade poliserna en svarttaxi till oss som skjutsade oss till Gorakhpur med manga sma stopp pa vagen da vi starkt missstanker att svarttaxichaufforen langade lite knark som extraknack. Sma hemliga filmburkar levererades till diverse kompisar.

Nu sitter i fast i Gorakhpur i vantan pa ett tag till Dehli imorgon kvall. Dar ska vi fa provisoriska pass pa svenska ambassaden och om vi lyckas hitta flygbiljetter (for nagra fler tag utan air conditioning overlever vi nog inte) till Pohkara blir det en svang till Nepal. Inte sa lange som vi tankt, men just nu ar vi ratt sugna pa att slippa det har landet nagra dagar.

Vi har i alla fall lyckats hitta ett hotellrum trots att vi inte har nagra pass med oss och inge egentligen ville ta emot oss, och vi har biljetter till dehli i orgon. Och jag har lyckats inhandla tandborste och tandkram.

Sa vi ska nog overleva. Det ar ju bara grejer, men jag har anda lite svart att veta hur jag ska kanna och reagera. Jag ar inte arg. Och inte ledsen for att sakerna ar borta. Lite obekvamt att behova krangla sig till dehli. Men framforallt kanns det naket. Alla mina vardesaker bestar av nagra skrynkliga sedlar i hoger jeansficka. Kanns…ensamt liksom. Alla band till sverige och hemma kanns langt borta och jag ar pa ett stalle jag inte vill vara.

Vad gor man? Sover tills jag kommer till dehli kanns som min basta plan just nu. Tank pa mig, sa att jag inte kanner mig sa ensam. Kram.